Rubriken säger väl allt.
Hostar så lungorna är påväg ut ur munnen, nervös så jag skakar och osäker på vad som händer!

Vem är du?
Känner inte igen dig!

Men men, tiden får utvisa vad som händer..

För er som känner mig, på riktigt, och inte bara tror att ni känner mig kanske vet hur jag känner just nu, vad jag går igenom..
Inte för att jag tror att det är någon som gör det för bara senaste veckan har förändrats otroligt.
Minnah bråkar, skriker, slåss, Bits, rivs, klöser och är riktigt arg hela dagarna. Så fort hon inte får som hon vill så blir det ett jävla liv.

Men imorgon åker hon till sin pappa och stannar där tills på söndag, ska bli skönt att bli barnledig.
Även en mamma behöver lite uppehåll ifrån sin barn, för vem är en bra mamma om man känner att man är påväg neråt? Ingen kan jag tro.. Ingen vill väl överföra sina negativa känslor till sitt barn?

Nu ska vi fika lite med allt främmande här, sen blir det en promenad för mig och minnah till dagis och hämta massa saker och sen förhoppningsvis somnar hon i vagnen och sover en stund.

Känner bara att jag behöver skriva av mig lite!
För just nu känns det som att jag skulle kunna slänga mig på golvet och gråta blod, har känslan av att en djup depression är på ingång i mitt liv och det känns som att jag inte kan göra något åt det!

Känslor hit och känslor dit!
Tjat hit och tjat dit!
Gör si, gör så!

Men om jag inte vill då? Om jag inte vill lyssna på tjatet, göra som jag blir tillsagd eller lyssna på min magkänsla? Jorden skulle inte gå under, - jag lovar!

Just nu vill jag bara lyssna till mitt egna hjärta och strunta i vad hjärnan och alla andra säger! - men vad vill mitt hjärta?

Ett ord kan summera alla mina tankar som snurrar i huvudet, alla dessa jobbiga känslor som tynger min kropp och all ovisshet - USCH!!!!!!!!