Är förhoppninigentaget, eller kanske bara halva?

Det finns en, en ända person som verkligen kommer in på djupet, kanske därför det är svårt att vända sig dit?

-blir allt lättare när man trycker på den där knappen? Den som bryter allt offentligt? Där alla nu kan se vad som är och inte är? Kanske är bättre att ta itu med verkligheten först?

Tung dag men med massa ljusa punkter, på med leendet och kämpa, några dagar till fixar jag denna lögn och detta spel, sen hoppas jag på att få brottas med min verklighet igen..

Dags att slå igen ögonlocken, godnatt.

När ett hjärta blöder?
Ge mig ett svar på det, kan inte få stopp på smärtan innanför bröstet..

Det gör ont i hjärta & själ när ens 2,5åriga dotter vill att du ska vara en del utav hennes familj och du endast svarar med din tystnad.. det värker i mig..

Lite positivt har ju hänt idag iallafall, fick nycklarna till nya lägenheten, va på sjukhuset och undersökte näsa-hals så nu är det bara att vänta på en operationstid.

Ta mina två katter, mina snarkningar och min smärta med mig under täcket och försöka få lite sömn, lång dag imorgon & resten av veckan.

A <3

Så stolt över min älskade lilla tjej som sitter stilla, är lugn, håller i sig och inte verkar ett dugg rädd där på hästryggen. Helt otroligt att hon klarar av det helt själv, utan att någon håller i henne. Hästtjej? Ja jag tror det va! :) <3

livet har under den senaste tiden varit som en berg&dalbana. 

händer mycket, både negativt och positivt. 

kan ju börja med att säga att jag rasat i vikt senaste månaderna, vilket är riktigt positivt och det har även gett mig mer motivation till att fortsätta, totalt har jag nu tappat 12 kg, 4cm runt bredaste stället på magen och 5,5cm runt midjan. 

ska börja på arbetsträning och jobba mig till en fungerande vardag igen. 

finns så otroligt mycket som hänt och som jag egentligen skulle vilja skriva, men känner att tiden är knapp, har lite att dona med idag, men det var iallafall några rader, bättre än ingenting! 

kanske uppdaterar nå mer senare eller en annan dag, när jag får lust helt enkelt, lovar ingenting. :) 

Det är något jag levt med, lever med och kommer alltid att leva med. Dessa blödande sår som aldrig vill läka, ärr som aldrig kommer att försvinna, men en vacker dag vacker dag kommer jag gå ut med allt offentligt, visa upp vad jag lever med och beskriva hur det känns att leva som jag gör, jag måste bara få bli mogen och acceptera det själv till 150% & där har jag en bit på min resa kvar.

En sak jag dock kan ta upp och berätta här på bloggen offentligt är något som jag är så sjukt stolt över själv!! När jag blev gravid vägde jag 79kg, som mest under graviditeten vägde jag 84kg, efter förlossningen gick jag ner till 72 eller 73kg, kommer inte riktigt ihåg, men under dessa två år efter förlossningen steg siffrorna på vågen mer och mer. I slutet av november / början av december vägde jag mig och då va jag uppe i 84kg igen, men då började min resa neråt utan att jag ens visste om det. När jag åkte in på sjukhuset på natten till julafton vägdes jag igen, vågen visade då 78kg, när jag ställde mig på vågen imorse visade den 75,7 (!!) - vilket betyder att jag gått ner 8,7kg på ca 2 månader! Och fler ska det bli, har nu en målvikt jag ska nå, ett klädesplagg jag bestämt mig för att komma i & jag känner mig mer taggad än någonsin! Har även 3 nära vänner som hjälper till med pepp & stöd när jag behöver vilket känns sjukt bra. :)

Pratade med min fina i 1 timme och 40 minuter ikväll, kände att jag behövde rensa luften lite och fick så otroligt goda nyheter, men det är inget jag tänker skriva om här! Nyfiken? Fråga mig och jag kanske berättar! :)

Hade ett möte idag som gick bättre än förväntat, imorgon väntar ett nytt möte som jag hoppas går minst lika bra!

Dags att ställa klockan, sova och drömma sig bort till en värld där vissa idioter inte existerar.. Tur ändå att det bara är dröm, för vad hade livet varit utan dessa människor som gör precis allt i sin värld för att förstöra för andra och lägga sig i saker dom inte har nå med att göra? En dans på rosor, men som man säger "what doesn't kill you makes you stronger" och jag är så inihelvete stark och det har jag er att tacka för, så tack! :)

Godnatt! :)

Har under många år levt på ett visst sätt, tillfredställt andra hela tiden och haft en sorts vardag.
Nu börjar allt vända lite till min egen fördel, jag tillfredställer mig själv & börjar få riktigt bra ordning på mitt liv och min vardag.

Jag skulle dock aldrig ha tagit mig dit jag står idag utan några väldigt speciella personer i mitt liv, först och främst är det Jimmy som hjälpt mig och lyft upp mig ifrån botten & det är jag evigt tacksam för.

Sen har vi Emma såklart som jag kan öppna mig helt och hållet för vilket är helt underbart, och även Tony som alltid är rak, ärlig och lär mig väldigt mycket, - dessa två människor står mig fruktansvärt nära.

Minnah som hela dagarna lyser upp mitt liv med sin närhet, ska inte ljuga, absolut är det jobbigt emellanåt att vara ensamstående med trots och grejor, men ändå så får hon mig alltid att le, vilket bus hon än hittat på.

Nu varken orkar jag eller har tid att skriva nå mer, ska ringa Jimmy och säga godnatt sen är det dags att sova. :)

Slänger in lite bilder också. :)

[Bild]

Idag, för 2 år sedan var min lilla dotter beräknad att titta ut. :) hur perfekt hade inte det varit egentligen? Min fina pappa var 38år när jag föddes, han skulle fyllt 58år samma dag som minnah föddes, (om hon hade tittat ut den 28:e) och idag skulle min fina pappa ha blivit 60år. Jag brukar oftast inte gråta längre, men idag är en väldigt tung och jobbig dag. Jag saknar mina föräldrar så det gör ont i hjärtat.

Sitter just nu på golvet och tar ut väldigt mycket känslor på Minnahs födelsedagspresent som ska skruvas ihop.
Känner hur tårarna sakta kryper fram!

Är så fruktansvärt arg, ledsen och besviken, över att jag var så liten när dom gick bort. Jag var bara 8 år, 8 år och 1 månad, exakt på dagen!
Mamma fick aldrig ens bli 40 år, pappa fick aldrig bli 47år.
Jag är så ledsen över att jag aldrig fick chansen att lära känna mina föräldrar på det sättet jag önskar! Jag vet ingenting och jag kommer inte ihåg något, kommer inte ihåg deras doft, deras röster, jag har ingen aning om vilka deras favoritfärger var eller vilka deras favoritlåtar var.

Fortsätt vila i frid mina vackra föräldrar, vi ses snart igen! <3

Tänkte slänga upp lite bilder från eftermiddagens lek - måla med fingerfärg. :)

Sista bilden kommer nog få bli älsklingens bild till studentplakatet! :)

Hon hade iallafall väldigt roligt, och det är ju huvudsaken! :)

Är helt slut i både huvud, kropp och själ.
Hade en väldigt bra kväll igår med trevligt sällskap.

Kikat på en Johan Falk film ikväll och nu blir det en till innan sängen kallar.

Jag saknar dig, vart är du?