Kan äntligen säga med säkerhet att jag funnit min man, träffat honom lite titt som tätt senaste åren, på krogen, fest, byn, gemensamma vänner, osv.. 

i September gjorde jag mina första pass själv som utbildad croupier för cherry spelglädje, och där alldeles bakom bordet stod han och förde över energi till mig utan att jag ens visste om det själv. 

han va lite småflörtig men jag reagerade inte speciellt mycket på det då, han var ju inte en kille jag trodde jag skulle falla för.. 

I december var det dags att fira min födelsedag, då ute i vårat nya hem som jag kan kalla "mitt" hus, jag bjöd honom och vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med massa andra gemensamma kompisar som firade min födelsedag med oss.. även då tänkte jag inte något på ett "oss".. 

innan jul hade vi en filmkväll och juldagarna träffades vi på mitt jobb och det var även då han började spendera mer tid hemma hos mig.. 

18 januari beslutade vi oss för att vi är ett par. 

redan nu har vi fått vardag i vårat förhållande och dom nykära känslorna lyser med sin frånvaro, ganska skönt faktiskt.. 

han jobbar borta och kommer oftast hem på torsdagarna, har även hänt att det blivit helgjobb.. 

men vardagstrots då?

jo, lillfisen börjar ju bli stor, hela 3,5 år nu och trotsen har tagit över vårat hem.. 

det är skrik, bråk, knytnävar i ansiktet, bitmärken på ben och armar, gråt, ja det är inte lätt alla gånger. 

men hon är ju för underbar iallafall, när hon vill lyssna. :)

nu ska jag fortsätta med mitt jobbsökande. 

bild sedan helgen med min saknade, älskade, underbara vän Sara. <3

som vanligt så dröjer det mellan inläggen.. 

som jag skrev på fb, ingen behöver slå mig hårt i ansiktet för att jag ska få känna att jag lever iallafall... 

många bollar i luften, den saknade personen som skulle ha varit den ända hjälpen i nuläget utan att tjafsa om något befinner sig på tok för långt borta. känns som att vad man än gör så är det fel, kan någon tala om för mig vad fan jag ska göra då? 

Plugg - läxor - praktik

Jobb 1 & Jobb 2.

2 hundar

ensamstående till en 3-åring med trots..

livet känns redan kämpigt, jag behöver inte uppläxning var och varannan dag.. 

Söka nytt, ja tack.. om jag bara hade haft möjligheten.. 

over and out. 

känner att det mesta är underbart, förlorar man en står tusen åter!!

det var mina ord ikväll!

Att jag faller för samma skit igen!
Tårarna, smärtan och tankarna får vara mitt sällskap inatt igen tills jag lyckas somna.

Återigen har det varit dött här ett tag, och jag kan säga att jag ska bli bättre på att uppdatera, får se hur länge det håller i sig denna gång. Egentligen ska man väl vara taggad till att skriva när man ser sin statistik över hur många personer som är nyfiken på ens liv.. 

Kan ju dra en kort version av vad som hänt senaste tiden i mitt liv, vet inte riktigt vart jag ska börja dock.. 

Har träffat och börjat umgås med världens finaste människa, Emma Wennström heter hon och hon hjälper mig igenom vardagen och visar att hon bryr sig om mig. Finns ingen som henne och jag är så lyckligt lottad som har henne i mitt liv, ingen som klivit in och tagit så stor plats i mitt hjärta på så kort tid förut. 

I slutet utav Oktober va jag, Minnah och hennes pappa nere i Borås och hälsade på minnahs farmor med familj, det var då det oväntade inträffade, när jag & christian satt i bilen påväg in till stan för att Christian skulle köpa ett nytt tv-spel så kom smset, & det va starten på denna underbara känsla som brusar igenom kroppen på mig just nu. 

Det var då han klev in i mitt liv med storm, han med liknande syn på livet som mig & som vill samma saker som mig. 

Vi är inte tillsammans & kommer förmodligen inte bli det inom snar framtid heller då det finns saker vi behöver lösa först, & vi är fortfarande i stadiet där vi lär känna varandra, men även fast vi inte är tillsammans så bryr vi oss väldigt mycket om varandra, och vi låter ingenting komma mellan oss. 

Den 7:e januari va det 14 år sen mamma och pappa omkom, och inte nog med sorgen och ångesten som kom med den dagen så lämnade min farfar jorden och livet på fredagskvrenderades 10:e. Han va en mycket fin människa, men han hade varit sjuk länge. 

Nu orkar jag inte skriva något mer för tillfället.. 

Puss&kram, vänner & ovänner. 

Ja här var det dött!
Jag vill verkligen uppdatera! Hela tiden helst!
Men just nu är det sjukt mycket! Jag ska nämligen flytta.
Så det är massa packande och bärande, samtidigt som det ska renoveras.

Tur som jag har hade jag iallafall 3 underbart snälla killar här igår som hjälpte till att måla tak. :)
Idag fortsätter renoveringen och det skall börja läggas golv! :)
Imorgon drar jag iväg och kollar på tapeter!

Full rulle!
Hörs!

Ja du hade rätt, det kom ett inlägg iallafall!
Dock tänker jag inte sitta här och skriva ut vad jag tycker och tänker om ditt beteende, jag kan ta det med dig personligen istället när du känner för att svara..

Nu sitter jag i soffan och försöker samla kraft och få orden i rätt ordning för att sen skriva ett lååååångt inlägg här om hur jag tänker, känner och tycker om saker och ting.. 

orden snurrar bara just nu, så jag måste försöka samla mig och kraften till att få ut det över tangenterna. 

Tänkte bara att jag skulle skriva det så att inte inlägget som kommer sen skulle komma som en chock för er folk, för det inlägget kommer INTE vara trevligt, det är då en sak som är säker! 

Håll i er, det kommer bli ord och inga visor! 

PÅ ÅTERSEENDE! :)