som vanligt så dröjer det mellan inläggen.. 

som jag skrev på fb, ingen behöver slå mig hårt i ansiktet för att jag ska få känna att jag lever iallafall... 

många bollar i luften, den saknade personen som skulle ha varit den ända hjälpen i nuläget utan att tjafsa om något befinner sig på tok för långt borta. känns som att vad man än gör så är det fel, kan någon tala om för mig vad fan jag ska göra då? 

Plugg - läxor - praktik

Jobb 1 & Jobb 2.

2 hundar

ensamstående till en 3-åring med trots..

livet känns redan kämpigt, jag behöver inte uppläxning var och varannan dag.. 

Söka nytt, ja tack.. om jag bara hade haft möjligheten.. 

over and out.