Det är bara så mycket jag vill skriva, fast egentligen SKRIKA ut, så alla kan höra mig.
Jag vill göra min röst hörd, jag vill blotta mina känslor, jag vill få uppskattning och stöd.
Men, jag vet inte hur jag ska formulera mig, vart jag ska skriva av mig, när jag ska göra det, eller hur jag ska göra det.

Jag vill ha mina vänner där, alldeles bredvid, med stöd, ett öra, en axel och en beröring.
Jag vill inte ha dom där falska längre, som har hjärta till att ljuga för en i flera månader, trots att man frågar saker så får man lögnen, sen kryper det fram. Dom där falska, som egentligen inte kan ha ett hjärta, utan bara ett ego.
Dom där falska som man bara vill slå in lite vett i.

Energin jag har lagt på dom, och just nu lägger, det är bara för mycket. Dom är inte värd det, inte för fem öre, inte för en sekund, eller en hundradels sekund.
Jag kommer göra detta klart för er, öga mot öga, sen kommer ni vara död för mig.

Jag vill ha ett hopp, eller jag vill ha kvar mitt hopp! Och min tro! Ni ska inte få röra det längre, ni ska inte få ta det ifrån mig.

Jag har ett liv, inte alls likt någon annans, jag kämpar varje dag, jag ser mig i spegeln varje dag och jag blir påmind om mitt förflutna, jag kämpar med mitt förflutna, snart kommer jag även släppa ut det. Jag ska våga, jag ska ta risken, jag ska chansa!

Jag är bara människa!!!